Jaguar - Rolf Scherrer

Det här är historien om ett av Sveriges genom tiderna bästa rockband

Vi kommer att spela skjortan av de flesta lovar gitarristen Bengan Dahlén utan att blinka. Det känns långt här inne. Vi känner oss så starka. Släpp upp oss på en riktig scen och jag skall spela tills gitarren brinner upp. Jaguar kommer att fylla ett tomrum på den Svenska musikscenen. Det är dags för oss nu.

Citatet är hämtat från en artikel i tidningen Ritz nr 1 1984. Det skulle dock inte bli riktigt som Bengan förutspådde. I och för sig kunde man spela skjortan av de flesta, men inom några år hade Bengan lämnat bandet för att ägna sig helt åt att köra taxi och Jaguar förblev ganska okända på den svenska rockscenen. Bandet fortsatte dock i ytterligare 10 år och fick en mycket trogen och hängiven publik i Stockholm. Just som man under 1994 höll på att planera sitt välförtjänta genombrott genom att spela in sin första riktiga skiva spolierades allt på ett tragiskt sätt.

Det här är också berättelsen om albumet Flow Like A River, utgivet 20 år efter att det spelades in!

Rolf &Per. Foto Staffan Winbergh (trummis i Steampacket), Ateljé BILDGRUVAN

Lite bakgrund: Själv lyssnade jag mycket på Mikael Ramels skivor och såg honom live massor av gånger mellan 1979 och mitten av 80-talet. Gitarristen Bengan Dahlén hade spelat med Mikael under nästan hela 70-talet och han imponerade starkt på mig. När Mikael Ramels Harru Lust ombildades 1981 dröjde det ett tag innan Dahléns namn dök upp igen som medlem i Jaguar. Jag såg slutet på en spelning på en utomhuskonsert i Hagaparken (förmodligen 1982) och fick mersmak. Snart var jag en hängiven Jaguar-fan.

Jaguar bildades av Rolf Scherrer och Bengan Dahlén. Efter att testat ett antal medmusikanter hade bandet stabiliserats under slutet av 1983 och medlemmarna var:

Bengan Dahlén sång och gitarr: Bengan Dahlén är en av Sveriges bästa rockgitarrister. Han spelade på 60-talet i Lenne &The Lee Kings som hade en del hitlåtar som LOD och Stop The Music. Under större delen av 70-talet ledde han Fläsket Brinner. Parallelt med detta spelade han en hel del med Mikael Ramel i olika konstellationer, med och utan Fläsket Brinner. 1980 spelade han med Mikael Ramels Musikband (senare Harru Lust) med Mikael Ramel, Bruno Råberg och Bill Öhrström. På baksidan av singeln (den enda skiva man gav ut) Patriotidiot fanns Bengans Bättre och Bättre som hängde med i Jaguars tidiga repertoar. Efter några år i Jaguar drog sig Bengan tillbaka för att ägna sig helt åt sitt jobb att köra Taxi! 2003 gjorde Bengan bejublad comeback med Mikael Ramel och framförallt Fläsket Brinner.

Rolf Scherrer sång och gitarr

Per Bruun bas & sång: Per Bruun var med i Fabulous Five (senare Fabulous Four) med Lalla Hansson innan han gick med i Steampacket med Rolf Scherrer och Mikael Ramel. På 70-talet spelade han med Fläsket Brinner. Han var medlem i Jaguar fram till ca 1993. 2003 var han med i det bejublade återförendandet av Fläsket Brinner. 2005 började han spela med kultbandet Gudibrallan och spelar sedan några år även med Wasa Express.

Björn Gideonsson trummor: Björn Gideonsson spelade med Madhouse i åtta år innan bandet sprack och turnerade också med Dr John innan han gick med i Jaguar. Efter Jaguar har han trummat med bl.a. Monaco Blues Band, Eric Bibb och Jerry Williams.

Bandet var heltajt. Soundet var taggtrådsrått med Bengan & Rolf på Fender Stratocaster och en bergfast rytmsektion. På bandets affischer kunde man läsa "garanterat syntfri musik". Materialet i början var blandat eget och covers. Blandat instrumentalt och sång på både engelska och svenska. Med på repertoaren fanns bl.a. Bättre och bättre från Harru Lusts första singel. En annan låt hette Storebror Ser Dig och var skriven av Per Bruun. Coverlåtarna var bl.a. Buddy Hollys Not fade away, Young Rascals Good Lovin' , Martha & The Vandellas Heatwave, Doors Roadhouse Blues (med sång av Per Bruun), The Clovers Lovey Dovey och Roll over Beethoven.

I mitten av 80-talet hoppade Dahlén och Gideonsson av. Jag var mycket besviken när jag kom på en konsert på Mosebacke där Bengan Dahlén sågs i publiken. De nya medlemmarna var:
Per Ousbäck sång och gitarr: Per Ousbäck ersatte Bengan Dalén i Jaguar. Ingen lätt plats att fylla, men det klarade han bra med sitt fina gitarrspel. Han bidrog även med några riktigt bra låtar. Per Ousbäck spelade innan gitarr med Anders F Rönnblom och finns på hans LP Vit Flagg från 1981 och Krig &Fred från 1982. Efter Jaguar ingick han i Otte Borenberg &Blue Tiger som spelade in en skiva "Funky Woman" 1997. Per Ousbäck kunde också ses i ett TV-program några år senare som bl.a. handlade om Otte Borenberg. Han slutade i Jaguar ca 1993.
Håkan Höglund trummor och sång: Om Håkan Höglund vet jag inte så mycket mer än att han i Jaguar var en mycket kompetetnt trummis och sångare. Han lär senare ha spelat med "Pervers Band" och 50-talsrock med T-Cats.

Per Ousbäck, Håkan Höglund, Rolf Sherrer, Per Bruun. Foto: Micke Werkelin

Besvikelsen blev dock kortvarig. Med denna sättning hittade Jaguar sin stil. Från att ha spretat lite mellan olika stilar och språk så var Jaguar nu ett band med rötterna i den amerikanska södern. Visst saknade man Bengan Dahléns suveräna gitarrspel, men Per Ousbäck var en värdig ersättare. Bandet fick också ytterligare styrka i att samtliga fyra sjöng. Mest var det Rolf Scherrer och Per Ousbäck och ofta klämde alla i i refrängen där det ofta var trestämmigt. Låtarna var original skrivna av Scherrer eller Ousbäck, fortfarande blandat med en del covers. De simplaste coverlåtarna försvann snart och ersattes av låtar med mer finess. Den enda coverlåten som hängde med hela tiden var Good Lovin'. Andra covers som dök upp var Brother John / Iko Iko (Neville Brothers), Soul Man (Sam & Dave) samt suveräna versioner av Bobby Parkers Watch Your Step och Beatles She's A Woman med Håkan Höglund på sång. Min favoritcover var Ain't That A Lot Of Love, en låt med hypnotiskt gung liknande Gimme Some Lovin' som skrivits av Willie Dean Parker och Homer Banks och som spelats in av bl.a. Sam & Dave & Taj Mahal.

1986 tog man mod till sig och gick in i Janne Halkan Hallquisths studio Rockland på söder i Stockholm. Resultatet blev en singel Here To Live / Southwind där båda sidorna var skrivna av Scherrer. Singeln var bra, men man lyckades inte riktigt förmedla det kraftfulla sound bandet hade live. Som en parentes kan jag nämna att jag senare ägde utrustningen från Halkans Studio. Den hade jag på Fårö och hette Studio Bä-Bä som jag sålde 2008. Skivan är helt OK, men inte alls så kraftfull som bandet lät live. Here To Live är en rocker med massor av fina gitarrer med mycket slide och Scherrer med sin råa soulröst. Låten kom senare med i en något annorlunda version med mycket bättre ljud på CD:n. I Southwind har Rolf Scherrer hjälp av en liten manick (EBow ?) som får gitarrsträngarna i svängning till "spejsiga" oändligt långa toner. Låten är bra men lite irriterande att låtarna börjar nästan likadant. Cover Design var gjord av en viss "Cherry Golf". Rolf Scherrer lär ha varit reklamtecknare och är bl.a. känd för att ha ritat de roliga gubbarna på Mikael Ramels första skiva. samt det jättefina omslaget på Mikael Ramels 3:e skiva.

Ousbäck, Sherrer och Bruun. Foto Micke Werkelin

Man fortsatte att spela och man blev bättre och bättre, som Bengan Dahlén sjöng på de tidiga konserterna. I slutet av 80-talet hörde jag att Scherrer hade något problem med sin hälsa, men bandet stod snart på scenen igen.

90-talet kom och bandet drog allt mer folk till sina konserter. Av någon anledning spelade man nästan alltid på Söder i Stockholm. Man turnerade också en del i Sverige och var bl.a. på Gotland och i Ljusdal. 1992 blev jag mycket skeptisk när bandet utökats med synth(!), spelad av Janne Pettersson. Janne Petersson såg jag spela innan han var med i Jaguar. Då spelade han med Peps Persson. Han var med i Jaguar mellan ca 1991 och 1994, sen har han medverkat på en hel del skivor bland annat tillsammans med Ousbäck och Skogis på Otte Borenberg &Blue Tigers skiva "Funky Woman" från 1997. Sen har det blivit mycket skivor och turnéer med den Svensk-Amerikanska bluesartisten Eric Bibb. Håkan Höglund hade lämnat över till Bosse Skogis Skoglund. Bosse Skoglund började sin skivkarriär med att medverka på jazzskivor från 1960 och framåt med bl.a. Lars Gullin, Monica Zetterlund, Bernt Rosengren och Sonya Hedenbratt. I slutet av 60-talet inleddes samarbetet med Peps Persson som fortsatte till mitten av 00-talet. Under 70-talet hann han med att vara trummis i Nature, Arbete och Fritid samt Fläsket Brinner. Samtidigt medverkade han som studiomusiker på en rad olika skivor. På 80-talet trummade han bl.a. med Bill's Boogie Band. Mellan ca 1991 och 1994 var han med i Jaguar. Efter Jaguar upplöstes har han spelat med bl.a. Otte Borenberg &Blue Tiger på skivan "Funky Woman" från 1997 och 1998 spelade han med Sven Zetterberg. En spektakulär trummis med Reggae och Jazz som specialitet.

Skogis är en mycket kompetent trummis, men en synth… Jag har mycket svårt för billiga digitala Hammond och pianoljud. Men jag kunde vara lugn. I och för sig hade det låtit bättre med en riktig Hammond och ett riktigt piano, men Janne Pettersson bidrog med sitt skickliga spel att lyfta musiken ytterligare. I slutet av 1991 hade man spelat in lite låtar i en studio igen vilket resulterade i ett kassettband man sålde på sina konserter. Jag blev jätteglad när jag fick köpa kassetten av Per Bruun på en konsert 1992. Bandet inleds med en snygg cover av Bobby Parkers Watch Your Step vilken passade perfekt i det nya soundet man fått med keyboards och Skogis kryddiga trumspel. Sedan följde Scherrers finstämnda Hey Mr! (här i en längre version, sju och en halv minut, än den senare CD-versionen) med dragspel och allt (eller är det synthen som luras?). Fleets Of Misery är en rocker som visar ett bländande samspel mellan Ousbäck och Scherrer som kör avancerade gitarrslingor unisont. Soultime är precis vad titeln säger. Lite väl lik Soul Man (som man tidigare hade på repertoaren), men mycket bra ändå med den råa soulrösten från Scherrer och förmodligen den bästa soullåt som gjorts i Sverige! Finger Tricks är ännu en röjare och I'm Not Alone en fantastiskt bra blues lite i stil med Gary Moore's Still Got The Blues fast bättre!. Undrar vart Per Ousbäck tog vägen? Around you, about u... finns även på CD:n liksom Flow Like A River men särskilt den sistnämnda är inte alls lika kraftfull här.

Under 1993 tror jag inte att jag såg Jaguar. Det var i alla fall ett uppehåll innan jag såg bandet på Lilla Maria under vintern/våren 1994. Nu var det ett nytt band igen. Per Ousbäck var tyvärr borta ur bandet liksom Per Bruun. Per Bruun hade ersatts av Peter Sahlin (som jag också tror mig sett spela i Peps Perssons band) och Jaguar var bara fyra igen. Konserten var den som berört mig mest av alla Jaguarkonserter. Mest imponerad var jag av en ny låt, Amazon Man, som var mer än 15 minuter lång! Nu var tiden mogen för Jaguar. Vad jag inte visste var att man också höll på att spela in en skiva.

Vad jag inte heller visste var att detta skulle bli den allra sista Jaguarkonserten jag såg. Det var också en av deras sista konserter, den sista var i Fulvik utanför Kristianopel (nordost om Karlskrona) sommaren 1994. I december 1994 flyttade jag till Gotland. I samma veva sa brorsan att han sett en dödsannons på Rolf Scherrer i DN. Rolf Scherrer hade gått bort i augusti, endast 46 år gammal, och Jaguars saga var slut. När bandet stod på topp musikaliskt och äntligen satsade på att göra något riktigt bra i en studio så tog det helt plötsligt slut.

Åtta år efter Rolf Scherrers plötsliga bortgång hände det plötsligt något mycket positivt. Min syrra, Ulrika Pontén, hade blivit lovad en musikbakgrund av bluesartisten Eric Bibb som vi skulle jobba vidare med i Studio Bä-Bä. Med i Bibbs band fanns Janne Pettersson. Av någon anledning kom de att snacka om Jaguar och han berättade att de bestämt sig för att färdigställa materialet man spelat in 1992 och ge ut det på CD till alla fans. Jag fick ett exemplar och resultatet är otroligt bra. Det är enligt men mening en av de bästa skivor som gjorts i Sverige! På skivan finns samma band som spelade på Lilla Maria 1994.

Då skivan inte hann bli färdig innan Scherrers plötsliga bortgång, har man fått hjälp av en rad musiker att färdigställa skivan:
Hempo Hilldén: Hempo Hilldén inledde sin skivkarriär i bandet Spash från Söderhamn som bl.a. kompade Mikael Ramel på "3:e skivan" och "Rycker dig i svansen". Sen har han hunnit med att trumma bl.a. för John Norum, Glen Hughes, Kee Marcello, Jerry Williams m.fl.
Kaj Söderström som även han var med i Splash.
Martin Thomander från Electric Boys.
Johan Glössner & Magnus Maxe Axelsson från Pama Records.

Skivan inleds med en brutalt intensiv version av Flow Like A River med massor av gitarrös, piano och Hammond i ett härligt gung. Sen lugnar vi ned oss något i den New Orleans-rytmiska Around you, about you and all inside you med snyggt piano och slidespel. Hey Mr! är en slags finstämnd pop-blues med dragspel(!) och tänkvärd text. Här i en något kortare version än på kassetten, men ännu bättre. Sen kommer den magiska indianinspirerade Amazon Man som jag hörde på sista konserten jag såg med Jaguar. Låten skiljer sig en hel del från resten med djungeltrummor, en hel del synth och djungelljudeffekter samt en mycket fin sång och suveränt giarrspel. Det här är förmodligen den låt som man fått lägga ned mest jobb på att färdigställa, d.v.s. den som var minst klar vid Scherrers bortgång. Det är förmodligen på den här låten som "Additional Jags" får störst utrymme vilket inte gör något alls då låten och framförandet är hundraprocentigt! Amazon Man övergår snyggt i den souliga Tailfeather Boogie som jag också tror hade premiär på den sista konserten. Here To Live följer sedan i en kraftfullare version än den tidigare singelversionen. Good Lovin' spelas här i någon slags calypsorytm som skiljer sig markant från hur bandet spelat samma låt live några år tidigare. På den sista konserten körde man dock den här versionen och Skogis la in ett fem minuters trumsolo som en liten krydda! Skivan avslutas med en rökarversion av Fabulous Thunderbirds Amnesia, mycket bättre än originalet. Det enda jag saknar på skivan är att jag gärna skulle se att man hade med några Ousbäck låtar, men han var ju inte med i bandet längre. Till sist lite om produktionen och ljudet på skivan som är något utöver det vanliga! Hempo Hilldén har gjort ett jättejobb, och han spelar dessutom trummor på drygt hälften av låtarna. Och allra sist så citerar jag Staffan Winberg (trummis i Steampacket): "Jag minns hur stolt o glad Rolf var för arbetet med inspelningarna veckorna innan han gick bort - han var så nöjd. Härligt dock att arbetet till slut fortsatte med skivan - den blev ju bara så häftig."

Det har talats länge om att skivan ska bli släppt. I november 2014 blev det äntligen verklighet och alla kan nu få njuta av bandet som verkligen kunde spela skjortan av de flesta. Till att börja med släpps den bara som streaming eller digital nedladdning. Men jag vet att det talas om CD och vinyl, men det beror nog på intresset.

Om du har någon info om Jaguar som jag missat eller andra synpunkter på innehållet: Skicka gärna e-post (länk längst ned på sidan).

Av Micke Werkelin

Mikael Ramels hemsida med massor om många av ovan nämnda musiker samt Steampacket.

Swedish 60's band om Steampacket.

Silence Records om Rolf Scherrer och Kebnekajse

Pama Records

Fläsket Brinners hemsida



Foto: Daniel Werkelin. Jaguar på Blue Heaven ca 1983

Bengan Dahlén, Björn Gideonsson (?), Rolf Scherrer och Per Bruun. Foto Daniel Werkelin.

Per Bruun. Foto Staffan Winbergh, Ateljé BILDGRUVAN

Rolf och Per. Foto Micke Werkelin.

The Jags. Foto Micke Werkelin.

Here To Live. Foto Micke Werkelin.

Per Ousbäck. Foto Micke Werkelin.

Färgbilderna är tagna under en utomhuskonsert som arrangerades av Swedish Triumph Motorcycle Owners Club 1988. Scenen var ett långtradarsläp och platsen tror jag var Lida Friluftsgård utanför Stockholm.












Singelomslag framsida

Singelomslag baksida

Singel i röd vinyl!

Kassett framsida

Kassett insida

CD framsida

CD insida

CD baksida

Flow Like A River (omslag för nedladdat album)