Att minnas en Jaguarkonsert så här lång
tid efteråt är svårt. Jag har sett en hel del liveband,
utländska och Svenska, men inget så många gånger
som Jaguar, så en del minnen har man. Men det blir mest minnesfragment.
 |
Gitarrband
Rolf Scherrers gitarrband (det som man bär gitarren i runt
halsen) är kanske det första jag tänker på.
Det var något alldeles extraordinärt, ett brett gitarrband
fyllt med något som såg ut som indiansmycken. Eller
var det snäckor? Jag vet inte, med det rasslade när
han rörde sig på scenen och såg jättehäftigt
ut.
Brustna gitarrsträngar
I 80 % av alla Jaguarkonserter gick en sträng av på
Rolf Scherrers gitarr. Bandet hade en otrolig rutin på detta
och man kom aldrig av sig. Det blev ofta ett längre improviserat
instrumentalt parti medan Rolf bytte sträng i en imponerande
fart bl.a. med hjälp av en liten vev som gjorde att den nya
strängen snabbt kunde viras upp.
Mustigt Fenderljud
Ända fram till 1991 var Jaguar ett rent gitarrband med ett
otroligt mustigt Fendersound. Ljudet på konserterna var
alltid mycket bra.
Välrepeterat
Alla konserter var otroligt proffsiga och bandet var alltid otroligt
välrepeterat. Det var helt enkelt otroligt musikaliskt.
|
Elektromagnetiska manicken
Rolf Scherrer hade en liten manick som, förmodligen genom elektromagnetism,
fick gitarrsträngar i svängning. Manicken användes nästan
alltid på någon låt live. Om jag minns rätt använde
Scherrer denna manick när han deltog i Peter Bryngelssons Guitarsis,
där tio framstående svenska gitarrister uppträdde några
gånger 1989. Jag tror det var en EBow
han använde.
Publiken
Jag tror att många i publiken var musiker. Jag kommer ihåg
alla uppskattande blickar åt bandets fantastiska musikaliska insatser.
Ibland blev publiken i sån extas att det gick snett! Minns hur
jag själv ramlade upp på scenen en gång då jag
dansade med en mycket berusad tjej. Om hon var berusad bara av musiken
eller annat också kan man ju undra?
|