I depån på
Isle Of Man |
Cagivan
var en märklig skapelse. En märklig blandning mellan bra och mindre
bra. En lågbudgethoj med mycket potential. Hojen köptes av en
viss Curt Olsson hos Östanbräcks Bil & MC i Hudiksvall. Designen
var trist och liknade mest en Kawasaki. Körställningen var upprätt
och väghållningen gungig i högfartböjar. Men, vilken
motor! 650-motorn, som i denna version hade torrkoppling, var ett litet
underverk. Den gick fantastiskt mjukt och vibrationsfritt. Hojen hade gått
194 mil när jag köpte den och var en av två Alazzurra GT
som togs in till Sverige och en av tre Alazzurra (tror jag) som togs in
av dåvarande generalagenten Mullsjö Motor. Det var många
som drog på smilbanden när Ducatiklubbens ordförande kom
åkande till Isle Of Man på en Cagiva. |
| Cagivan genomgick en ombyggnad
under vintern efter att jag kommit över en del prylar som bl.a. en NCR-replica
aluminiumtank i jätteformat (som fick svetsas om för att passa Pantah-ramen),
en 900 SS sadel (som fick kapas för att inte sluta bakom bakhjulet) och
en 900 SS kåpa. |
 |
 |
Följande sommar
blev det en resa till Italien och den gick fantastiskt bra. Den var dock
fortfarande gungig i högfartsböjar och bromsarna var alldeles
för klena. Detta åtgärdades genom att byta till en Marzocchi
38 mm racegaffel och Öhlins där bak. Bromsarna förbättrades
med 300 mm ISR-skivor fram och Brembos stora ok. Nu var hojen så
perfekt den kunde bli. Det blev 5000 problemfria mil (så när
som på en laddningsregulator) innan jag sålde den på
senhösten 1991. Det var meningen att det skulle bli en Bimota DB
1. I stället blev den en Ducati 750 SS. Men innan jag sålde
Alazzurran blev det en... |
Nästa |