Ett stycke svensk musikhistora

En gång i mitten av 80-talet var det några band som ordnade en spelning vid Hornstull i Stockholm som, om jag minns rätt, var för speciellt inbjudna. Jag gick dit för att se Jaguar. Ett av de andra banden jag minns var Dyngrak. Sångaren i Dyngrak var ingen mindre än Crax som senare skulle bli en etablerad artist på Gotland. En av mina största musikaliska upplevelser är när jag och mina syskon jammade med honom och gitarristen Hasse Engberg några år senare på Fårö.

Dyngrak bestod av:
Crax (Sven-Åke Ekman), sång
Pelle Ekman, trummor (tidigare bl.a. Kebnekaise)
Tomas Netzler, bas (tidigare bl.a. Kebnekaise)
Teijo Järvinen, gitarr
Martin Stenqvist, gitarr

Crax har funnits med i samma musikkretsar som Mikael Ramel och Rolf Scherrer (Steampacket) sedan 60-talet och har bl.a. sjungit på en skiva med Bo Hansson (Mitt i livet från 1985). Några år senare flyttade han till Gotland och har haft sitt lokala band Crax Combo sedan dess.

I maj 2005 ringde Crax till mig och undrade om jag kunde föra över ett band med ett par låtar av Dyngrak till CD. Det var ett band som lustigt nog var inspelat i samma studio som jag då hade på Fårö (Studio Bä-Bä). Då låg studion i Stockholm, ägdes av den legendariska Jan Halkan Hallquisth och hette Rockland. Bandet var ett färdigmixat 2-spårsband. Jag förklarade att 2-spårsbandspelaren inte var riktigt OK. Vad jag inte sa var att den inte använts på nästan 15 år efter att ha ersatts av en DAT-bandspelare. Jag mindes också att det var något problem med den ena kanalen.

Låtarna hade getts ut på singel på Halkans skivbolag Rockland, men nu skulle det bli överfört till modernt digitalt format.

Singeln utgiven på Rockland 1987 med skivnummer Z-1002

Jag åkte ut till Fårö och letade fram den gamla 2-kanalsbandspelaren i ett kallförråd bland en massa möbler. Där fanns även DBX-enheten (brusreducering) och transformatorn som omvandlade 230 volt till 115 volt. Där dök första problemet upp. 230 voltssladden hade torkat fullständigt och isoleringen närmaste flög bort när jag böjde sladden. En ny sladd monterades i och utrustningen gick igång! Nästa problem var adapterarna för centrum på bandspolarna, var hade jag lagt dem? Glädjen var stor när jag fann dem på en hylla i studion. Då var det bara att dra igång. Det enda som hördes var brus. Fanns det inget på bandet? Jag testade andra band med samma negativa resultat Men det innebar ju att det fanns hopp. Det var förmodligen inget fel på bandet i alla fall. Efter lite felsökning upptäckte jag att jag glömt att koppla in en sladd och, vips, det lät! BAKLÄNGES! Enkelt fixat: Bandet spolades upp på tomspolen och vändes. Döm om min förvåning när det lät riktigt bra! Problemet med den ena kanalen hade uppenbarligen läkt i kallförrådet.

Låtarna var inspelade 1987 och hade alltså legat i 18 år!

Låtarna var:

1. Gambler (Järvinen, Ekman, Järvinen)

2. One More Line (Netzler, Stenqvist)

Ljudet var ändå OK även om en del överhörning kunde höras efter låtarnas slut som ett eko. Men det var ju bara att ta bort när låtarna överförts till digitalt format. Musiken då? Dyngrak var ren och rak hårdrock som var extra kryddad med Crax suveräna sång. En av låtarna kändes lite onödigt lång, men helhetsintrycket är bra. Det kändes som ett stycke musikhistoria hade skapats och kanske kan det få Dyngrak att uppväckas från det okänt obskyra till en milstolpe inom svensk hårdrock!
/Micke