Vi förflyttar oss långt tillbaks i tiden, ända tills jag föddes. När jag kom till världen hyrde mina föräldrar ena våningen i ett hus på Lidingö. De som ägde huset hade en dotter som hette Elisabeth och kallades för Månsan. Hon var tillsammans med en kille son hette Sören Hansen. När jag var fem år flyttade vi till Skärsätra på Lidingö och jag minns att jag upptäckte att Månsan var jultomte första julen vi firade där. Jag började ana att jultomten inte fanns på riktigt. Några år senare flyttade även Månsan och Sören till Skärsätra och de kom och hälsade på ibland. När jag var tretton år berättade Sören att han var med och spelade Congas på Mikael Ramels första solo-LP. Jag var mycket musikintresserad och mycket nyfiken. Han berättade också om Fläsket Brinner och han lovade att fixa några skivor åt mig. Detta föll förmodlige i glömska och det dröjde ytterligare några år innan jag köpte Fläsket Brinners första skiva (den utan Ramel) och även Mikael Ramels första skiva "Till Dej". Den andra skivan hittade jag något år senare begagnad på skivbörsen och ungefär samtidigt kom jag över 3:e skivan och Rycker Dig I Svansen. Musiken och texterna har berört mig mycket sedan dess. Sören har jag inte sett sen jag av en slump mötte honom i en musikaffär ca 1990 när jag skulle köpa prylar till min studio jag köpt av Halkan (en studio som f.ö. Mikael Ramel använde när han spelade in En för alla). Studion hette Rockland och döptes om till Studio Bä-Bä när den hamnade på Fårö.

Den första livekonserten jag såg med Mikael Ramel var på någon slags utomhusfestival i Karlskrona 1979 där jag gjorde lumpen. Året efter såg jag Fläsket Brinner för första gången på Mosebacke (förstärkta med Claes Jansson på sång) och Mikael Ramels Musikband (senare Harru Lust) med Mikael Ramel, Bengan Dahlén på gitarr, Bruno Råberg på kontrabas och Bill Öhrström på diverse slagverk. Det var en fantastisk konsert och det är synd att detta band blev så kortlivat. Harru lust levde vidare med nya bandmedlemmar och de uppträdde med jämna mellanrum på ett ställe som hette Kristina i Gamla Stan. Jag var ofta där och det var ofta mycket bra. Tyvärr var det lite för mycket 80-talssound över de skivinspelningar som bandet gjorde, men de var mycket bra live.

Sen var det ganska tyst om Mikael Ramels musik tills hemsidan dök upp och de gamla skivorna återutgavs på CD. Jag fick kontakt med Mikael Ramel via e-post då jag bad Mikael att länka från sin hemsida till en sida jag gjort om Jaguar och hans gamla kompis från Steampacket, Rolf Scherrer. När jag flyttade sidan till att ligga under enzobar.se blev han nyfiken på stället och undrade om han och Mats Öberg kunde få komma och spela! Det passade ju extra bra när han just släppt sin fanstastiska skiva "Vilken Skillnad".

De kom, sågs och segrade! Nog hade konserterna jag sett förut varit bra, men så här bra har jag aldrig hört honom förut! Anledningen till att jag skriver hela den här bakgrunden är att cirkeln slöts på något märkligt sätt. Det slumpade sig så att det var jag som stod och spelade congas i andra set den andra dagen på Enzo. Det du Sören!