Mikael Ramel är hetare än någonsin just nu då tiden verkar ha sprungit ikapp hans musik. På sjuttiotalet gjorde han några skivor som allt för få förstod sig på just då. Idag är de heta samlarobjekt och extra aktuella då de återutgavs på CD under 2003. Intresset kring Mikael Ramel har nog aldrig varit större och blir inte mindre av att han släppt sin första studioinspelade skiva på 19 år! Att den dessutom hör till hans absolut bästa skivor gör inte saken sämre. Yngre artister, som t.ex. Dungen, är ofta influerade av Mikael Ramels musik.

Mikael Ramel debuterade på skiva redan i mitten av 60-talet tillsammans med sin pappa (den inte helt okända Povel) med singeln "En ren familjeprodukt". Sen blev Mikael medlem i bandet Steampacket som startades av några kompisar på Solbackaskolan i Stockholm och som idag har sådan kultstatus att det betalas rena fantasibelopp för de singlar bandet gav ut.

I bandet medverkade bl.a. Rolf Scherrer som senare skulle medverka i bl.a. Kebnejajse och Jaguar samt Per Bruun, senare i Fläsket Brinner och Jaguar. En del av bandets låtar höll mycket hög internationell klass, men bandet var tvunget att ändra sitt namn till Steampacket II och The Longboatmen när det visade sig att det fanns ett band i England som hade samma namn och vars ena sångare var Rod Stewart.

I slutet av 60-talet började Mikael att skriva och spela in låtar till sin första egna LP, "Till Dej", som kom ut 1972. Skivan är fylld av otroligt bra framförd musik med suveräna musiker. Jag frågade Mikael Ramel för en tid sedan hur han hade burit sig åt för att få fram det mycket speciella soundet och alla trickeffekter. Svaret var att han använt fyra eller fem vanliga Revox 2-kanalsbandspelare som på t.ex." Långt in i naturen" fick köras enligt ett speciellt körschema för slutmixen!

Två år senare kom "Extra Vagansa" som tydligen sågades av pressen när det begavs sig för att vara överproducerad. Idag kan man bara konstatera att den om möjligt är ännu bättre än debutskivan. Det är svårt att beskriva musikstilen på de här båda skivorna. Det låter mycket osvenskt, trots att sången är på Svenska. Själv tycker jag mig höra influenser från Zappa, Love, Yardbirds, Santana och David Crosby blandat med influenser från pappa Povel. Som en liten parentes kan sägas att skivbolaget slarvat bort originalmasterbandet när skivan skulle återutges på CD. Räddningen fanns hemma hos Mikael Ramel som hade en kopia av originalbandet.

Ungefär samtidigt som "Extra Vagansa" spelades in medverkade Mikael Ramel i Fläsket Brinner vars musiker medverkat på de ovan nämnda skivorna. Mikael medverkade på dubbel-LP:n "Fläsket" från vilken "Anderssons Groove" blev i det närmaste en hit även om den lär ha blivit censurerad i Svensk radio!

1977 hade Mikael skrivit skivkontrakt med Yrkestrubadurernas Riksförbund (YTF) och släppte 3:e skivan som var någon slags vispop och betydligt lugnare än föregångarna. Låtarna håller minst samma klass som föregående skivor och man får nog betrakta skivan som en bortglömd klassiker. Vi kan väl hoppas på att skivan återutges på CD. Detta är inte helt otroligt då det är den enda skiva som Mikael Ramel idag äger musiken till. Men det krävs ju lite efterfrågan också. Omslaget är för övrigt tecknat av Rolf Scherrer.

1979 släpptes skivan "Rycker Dig I Svansen" med en hel del jazz och en del reggae. Skivan är lite mer svårtillgänglig än föregångarna, men håller alltjämt en mycket hög klass.

Året efter var det dags för ett band som till att börja med kallade sig för Mikael Ramels Musikband. Bandet spelade unplugged långt innan det blev populärt. Så småningom bytte man namn till Harru Lust och man spelade en del live, bl.a.spelades man in av Sveriges Radio, och hann med att spela in den fantastiska singeleln Patriotidioten / Bättre Och Bättre. Bandet bestod av Mikael Ramels följeslagare Bengan Dahlén (Fläsket Brinners ledare och tidigare medlem i Lenne & The Lee Kings) som väl är i det närmaste en riktigt svensk gitarrhjälte, Bruno Råberg på ståbas och Bill Öhrström på slagverk. Tyvärr sprack bandet när Mikael Ramel flyttade till Karlstad och Bruno Råberg emigrerade till USA.

80-talet inleddes med ett nytt Harru Lust vars medlemmar härstammade från Värmland. Bandet var mycket bättre live än på skiva men det 1:a LP:n "Strömavbrott" låter fortfarande ganska bra trots sitt utpräglade 80-talssound. "Bra Sak" från 1984 är tyvärr alldeles för 80-talsfärgad för min smak och det känns därför ganska naturligt att bandet upplöstes och att Mikael Ramel ett par år senare gav ut den mycket mer nakna och smakfulla skivan "En för alla".

Att det sedan skulle ta 19 år innan det dök upp en ny studioskiva är märkligt. En hel del uppmärksamhet efter "En för alla" resulterade i en massa spelningar som enligt Mikael Ramels egen hemsida höll på att ta knäcken på honom tre år senare. Kanske är det en av anledningarna till att han dragit sig tillbaka till Örebro för att ägna sig åt musikterapi.

"Vilken Skillnad" är titeln på Mikael Ramels nya skiva. Titeln är en aning missvisande då musiken, även om den som alltid låter tidlöst modern, starkt knyter an till framförallt 3:e skivan på 70-talet. "Vilken Skillnad är en av Mikael Ramels absolut bästa skivor och en recension i Svenska Dagbladet slår huvudet på Spiken. Vi får tacka Mats Öberg för att Mikael äntligen spelat in en ny skiva. De träffades efter en spelning för några år sedan där Mats satt i publiken. Mats är kanske mest känd för att tillsammans med sin kompis Morgan Ågren medverkat på Frank Zappas konsert i Stockholm 1988. Mats är en stor fan av Mikael Ramel efter att ha fått hans skivor av sin morbror Bernt Egerbladh. Mats fantastiska musikalitet har fått fart på Mikael Ramels kreativitet igen och det tackar vi för.