Mikael Ramel & Mats Öberg m.fl. på Enzo 3-4 Juni 2005 Att få en av mina absoluta favoriter att uppträda på Enzo som den första "importen" från fastlandet är stort. Förväntningarna var ganska höga. Jag måste dock erkänna att jag tyckte det var lite synd att han endast skulle kompas av en keyboardspelare. Men det är ju också en stor apparat att ta ett större band till Gotland. Jag blev därför glad när Mikael frågade om vi kunde ordna en basist och eventuellt en gitarrist som förstärkning till några låtar. Jag ringde upp massor av tänkbara basister. Många var tyvärr redan bokade varav flera verkligen velat ställa upp vilket var synd. Någon hade som första fråga hur stort gaget var (vilket jag tyckte var fel första fråga så han föll bort), några verkade lite skärrade över uppdraget och bakade ur (Mikael Ramels låtar har ganska många ackord och roliga taktbyten). Tankarna hamnade till slut hos Pica Pica Orchestra som jag själv sett live och som har ett sväng som inte är helt olikt Ramels. Michel på Enzo ringde basisten Daniel Björkander och han ställde upp! Jag tipsade också Mikael om att deras trummis Erik Fritz var riktigt duktig, men Mikael var till att börja med lite tveksam. På förmiddagen den 3:e juni spelade Mikael och Mats på Radio Gotland. Jag förstod på en gång att det här skulle bli riktigt bra. På eftermiddagen var det soundcheck och vi började prata om trummis igen. Mikael tände på idén och Erik ombads att ta med trummor till lördagens konsert. Soundchecket gick mycket bra och nu först nu förstod jag storheten i Mats Öberg. På skiva kan man ju lägga på och tricka, men här stod han med sin Nord Electro musikmaskin (han vill inte kalla det synth) och framkallade ljud som jag trodde var omöjliga att skapa live och med en i det närmaste ofattbar spelskicklighet och musikalitet. En sak som man märkte att Mats är trött på så är det frågorna om spelningen med Frank Zappa i Globen 1988. När han fick frågan för minst 20:e gången så var svaret på frågan om hur spelningen blev av: "Ja, jag gick där och handlade på Åhlens och där mötte jag Frank Zappa..." För att ni skall slippa plåga Mats med frågan så kan vi följa den här länken. >>
Alldeles innan konserten frågade Mikael om inte Erik kunde ta med sig trummorna redan denna kväll. Det visade sig tyvärr vara omöjligt då de låg utspridda lite här och var på Gotland! Första kvällens konsert började passande med den första låten från den första skivan "Hör du på". Sen fortsatte hela första set med lite mer visbetonade låtar varav flera från den senaste skivan samt även någon instrumental låt som "Blindgånglåt (efter Käpp-Olle d.y.). Mikael Ramel var fokuserad och märkbart spelsugen och hade ett fantastiskt stöd i Mats Öberg på Nord Electro och munspel. Publiken var med på en gång och det var en mycket bra stämning. Efter några låtar i andra set dök Daniel Björkander upp. Det blev många gamla favoriter och Daniel skötte sig bra, särskilt med tanke på den relativt korta tid han haft att lära sig låtarna. I den fantastiskt fina "Respons på respons" från den senaste skivan var Daniel ute på lite hal is första kvällen, men det fixades till med en extra repetition på lördagen. Tempot i andra set ökades successivt och avslutades med favoriter som Pengar, Nå då så, Långt in i naturen och Artificiell Prana. Helhetsintrycket var mycket bra. Själv har jag sett Mikael Ramel live ett tiotalgånger från 1979 fram till mitten av 80-talet, men bättre än så här har jag aldrig sett honom.
Men det skulle ju bli en konsert på lördagen också. Skulle den bli lika bra? Efter lite extra repetitioner med trummor och congas (där jag fick vara med) såg det lovande ut. Första setet på lördagen kändes lite segare än på fredagen. Det berodde förmodligen till en del på att det var lördag. En större publik hade kommit och man hade i större utsträckning hunnit äta och dricka mer än kvällen innan. De lågmälda låtarna gick därför inte fram lika bra som kvällen innan, trots en något högre ljudvolym. Första setet var annars i stort sett samma som kvällen innan förutom att jag hoppade in på congas i Gurus att anamma. I andra set fick publiken uppenbarligen det dom ville ha. När det var dags för I morgon är en ny da hoppade Daniel upp på scenen och drog senare av en perfekt version av Respons på respons. Mitt i andra setet körde man igång Pengar. Mitt i låten, när det var dags för det instrumentala partiet, smög Erik upp på scenen och drog bort en filt över trumsetet som stått gömt i hörnet bakom scenen och jag smög upp och började spela congas. Det var sånt otroligt sväng i låten att mina händer spelade av sig själv. Det vara bara att följa med! Det blev stort publikjubel och låtar som Nå då så, Lågt in i naturen, Artificiell Prana och Flödet. Som extranummer blev det Små partiklar i min Pernod (No Particular Place To Go) och en fantastisk och oförglömlig spelning var slut. Mina fingrar var alldeles svullna dagen efter (jag hade aldrig spelat congas tidigare), men det var det värt! Konserten var så pass bra att man undrar vilken artist som kan bräcka det här! Mikael Ramel har en kombination av fantastisk musikalitet, mycket bra låtskrivare med finurliga texter och ett stort sväng i musiken, även med små medel. Mats Öberg är en musiker som är ofattbart bra! Daniel Björkander (även på fredagen) och Erik Fritz skall ha en stor eloge till att de gjorde lördagens spelning till en riktig höjdare. Tack Mats & Mikael för en mycket lyckad helg på Enzo! Jag har fått spellistan för dag 2 från Mikael Ramel >> Här kan du lyssna och se på Nå Då Så >> (4 MB) Recension i Gotlands Allehanda >> /Micke Werkelin |
