Overthose

Spelningen som slutade med katastrof!

Vi hade bara en spelning och den blev en katastrof! Inom några veckor hade jag träffat min blivande fru, inom ett drygt halvår hade vi flyttat till Gotland och snart hade vi allihop bildat familj på olika håll och vi hade nog slutat spela tillsammans i alla fall. Men, tänk om vi tänkt om lite grann och satsat på vad vi verkligen var bra på, då kanske vi velat fortsätta i alla fall? Okej, vi tar allt från början.

Våren 1992 hade vi repat in en akustisk repertoar med Twin Ryders. Mia hade fixat en spelning på en personalfest som hölls på Siemens i Upplands Väsby. Perlan dök inte upp, men vi körde ändå och fick korta av låtarna lite där det skulle vara gitarrsolo. Några dagar senare hade vi en spelning på Lidingö Motorcykelklubb. Spelningen gick ganska bra och här följer några smakprov på vad man kan säga är grunden till Overthose, det vill säga Twin Tyders utan Perlan.

Tre Notställ. Live på Lidingö Motorcykelklubb våren 1992.
Mia Lindqvist: Sång, gitarr och bas
Micke Werkelin: Sång &gitarr
Micke Persson: Bas och munspel

Take Me Home Country Roads (John Denver, Bill Danoff, Taffy Nivert). När jag skulle presentera bandet kom jag på att vi inte hade nåt namn. Jag tittade mig runt för att snabbt komma på något: Tre Notställ (som var vad vi hade framför oss för att hålla texterna). Den här gamla countrylåten var väldigt långt från Twin Ryders och var nog en chock för publiken. Men mottagandet blev positivt.

Sorrow (Bob Feldman, Jerry Goldstein, Richard Gottehrer). Vi lyckades till och med att få med oss publiken i lite allsång i den här gamla 60-talsdängan.

Bring It On Home (Willie Dixon). Mia tog över basen och Micke P skiftade till munspel på den här bluesklassikern som kanske är mest känd i Led Zeppelins version

Jag vet inte om vi fick mersmak efter det här, vi körde aldrig mer akustiskt. Senare samma år spelade dock jag och Mia in lite låtar tillsammans med min syster Ulrika Pontén och det blev riktigt, riktigt bra. Vi repade bara några gånger på varje låt, sen spelade vi in enkelt på en Portastudio. Det här var Studio BäBä Sång och Instrumentalensmble ungefär ett år innan den magiska inspelningsveckan på Fårö. Det var också de tre stämmorna som senare sjöng i Overthose.

Mia, Ullis &Micke. Heminspelning 1992.
Mia Lindqvist: Sång
Ulrika Pontén-Bibb: Sång
Micke Werkelin: Akustisk gitarr &sång.

If I Were A Bramble (Sid Griffin). Här sitter stämmorna nästan perfekt i den här vackra Long Ryderslåten. Här lades grunden både till Studio BäBä Sång och Instrumentalensemble och Overthose.

Celebrate The News (Dennis Wilson). En rolig och udda Beach Boyslåt som var jättekul att sjunga med de här tjejerna.

Efter sommaren 1993 samlades vi som vanligt i replokalen. Perlan var inte med länge så vi tog in syrran, Ulrika Pontén-Bibb (hon hette Werkelin då), på bas och Micke P fick köra gitarr. Det enda vi bestämde var att vi i princip skulle byta ut hela repertoaren. Det var endast några egna låtar som hängde med från Twin Ryders. Sen hade vi dessvärre inte någon plan. Syrran kom på namnet Overthose och vi började att repa in låtar, det mesta efter mina förslag. Mina förslag var nog inte de bästa kan man höra när man lyssnar på ett band vi spelade in i replokalen. Micke P var en mycket bra kompgitarrist, men det kanske var lite väl optimistiskt att han skulle köra lika mycket solo som Perlan gjorde. Det funkade klart bäst på de låtar som vi körde med akustisk gitarr, men tyvärr var det bara två låtar. Det låter hyfsat ändå förutom att jag tydligen bestämt mig för att skrika sönder min röst den här kvällen. Därför tar jag bara med ett urval av låtarna från replokalen.

Overthose. Från replokalen 13 februari 1994.
Mia Lindqvist: Sång
Ulrika Pontén-Bibb: Sång &bas
Micke Persson: Gitarr
Micke Werkelin: Trummor &sång.

Good Lovin' (Rudy Clark, Arthur Resnick). Ganska tajt komp på den här gamla Young Rascalslåten. Den här låten skulle inte alls bli samma sak utan den suveräna tjejkören!

Baby What You Want Me To Do (Jimmy Reed). Det var strömavbrott på riktigt efter fem sekunder, så det var bara att vänta tills strömmen kom tillbaka så vi kunde börja om. Riktigt snygg trestämmig sång.

The Fool (Lee Hazlewood). Det här är kul! Vi borde kört den här sättningen på alla låtar med akustisk gitarr. En härligt stökig, men ändå fin version av Lee Hazlewoods låt. Jag läste förresten nyligen att Lee Hazlewoods sista vilja var att få sin aska strödd i havet utanför Väskinde på Gotland. Där bodde jag ett år efter den här inspelningen. Märkligt!

I'm So Happy (Werkelin). Det här var den enda låten jag skrev för Overthose. Ingen höjdare direkt, men refrängen får väl duga.

Almost 1000 Years From Today (Persson). Micke Persson hade fattat precis vad som passade det här bandet och det här är det bästa vi spelade in tycker jag. Vi hade varit ett perfekt folkrockband!

You'll Never Get Me Up in One of Those (Mickey Jupp). En ganska bra version tycker jag med kul "never never" sång i slutet

Give Me Something To Remember You By (Gary Brooker, Pete Sinfield). Här låter vi också riktigt samspelta. Jag och syrran spelar ju riktigt syskontajt.

Så var vi då framme vid den här spelningen som skulle bli vår enda. Vi hade repat länge och låtarna satt bra. Men det fanns nog en liten oro över hur vår lilla men trogna publik skulle ta emot låtarna. Det var fest på Lidingö Motorcykelklubb där vi skulle spela. Mia hade tagit med sig saxofonen och vi var lika taggade som spända. Det drog ut på tiden och är det fest så finns det ofta alkohol. Vi var några i bandet som helt klart hade druckit en och annan öl för mycket när vi drog igång. Jag kommer inte ihåg så mycket mer från spelningen än att den gick riktigt dåligt. Vi kom av oss, spelade fel och den annars så entusistiska publiken stod mest tyst och undrade vad som pågick. Jag tror vi alla kände att det där var den sista spelningen när den var över. Vi träffades efter sommaren i replokalen för att dela upp resterna av vad som fanns kvar av utrustningen. Vi skiljdes som goda vänner och livet gick vidare. Jag la mer eller mindre trumpinnarna på hyllan (förutom lite inspelningar i min studio) tills ett telefonsamtal sommaren 2002 skulle ändra på det.

Av Micke Werkelin

Nästa band: SOS - Sounds Of The Sixties


Enda bilden från spelningen! Mia drar ett solo på saxofonen. Foto: Micke Werkelin

Micke och Micke. Foto: Ulrika Pontén-Bibb




Ullis. Foto: Micke Werkelin

Micke och Ullis. Foto: Mia Lindqvist