Twin Ryders

Flesh n' Meat

- "Jag träffade en arbetskamrats flickvän i somras som vill komma och kolla på oss och hon vill eventuellt vara med i bandet", sa Micke Persson. "Hon sjunger mest visor och hon är ganska blyg", sa han vidare, vilket inte var min uppfattning när hon dök upp nån vecka senare. Mia Lindqvist kom med i bandet och bidrog med både låtskrivande och sång. Jag tror vi bara repat några få gånger med henne när det var dags för en utomhuskonsert tillsammans med andra band på Lidingö. Strongt! Så här efteråt tycker jag att hon borde fått mer plats, hon kunde ju t.ex. spela piano vilket vi hade kunnat utnyttja live. Själv tyckte jag att det här blev en nytändning för bandet och vi blev klart bättre live. Vi passade också på att byta namn på bandet till Twin Ryders eftersom det namnet helt enkelt passade bättre. Låtmässigt blev vi mer melodiska och repertoaren breddades och bandet utvecklades i lite nya riktningar vilket gjorde att det senare bildades ett subband till det här bandet, mer om det senare. Vi hade snart så många egna nya låtar att vi kunde fylla ett C60 kassettband, vilket var mer än vad vi gjort förut. Inspelningarna av det här tog längre tid än förut och vi använde nu trummaskinen endast som metronom. Den ersattes senare i processen av riktiga trummor. Låtarna här hade betydligt större variation än vad vi haft förut och i mitt tycke var de med vissa undantag bättre. Inspelningarna flöt på fint vad jag minns. Det sista vi la på var ett piano som vi fick låna av någon bekant till Micke P. Det var mycket ostämt, men det kompenserade vi med att ändra hastigheten på portabandspelaren.

Twin Ryders: Mia Lindqvist: sång &piano, Perlan Lundström: gitarrer, Micke Persson: bas &munspel, Micke Werkelin: trummor, orgel, mungiga &sång. Inspelat januari-april 1991.

Mastering av Axel Werkelin

1. Hey Baby (Werkelin-Lundström-Persson-Lindqvist). Vi börjar med en låt i femtakt och vi hör förbättringen i sången direkt. Jag älskar stämsång och det var helt enkelt skitkul att få sjunga så här.

2. Who Are We (Lindqvist). En fin låt där jag bidrar med lite svajig stämma i refrängerna, men det tar sig bättre i sista versen!

3. Frieriet (Werkelin). Den här går i 6/4-takt och på ett ställe är det 3/4 i en takt vilket ställer till det lite för den stackars trummisen som råkar vara jag! Textidén fick jag efter att ha besökt en tjej som hyrde in sig i en ganska fin villa på Lidingö. En bättre låttitel hade varit sol och våraren.

4. Floating By (Lundström-Werkelin-Lindqvist). Det här är en låt mer i stil med låtarna från banden med CB&D, men stämsången höjer lyssningsupplevelsen en hel del. Snyggt gitarrsolo som byggs upp med mer och mer komp. Jag tror Perlan kör första halvan av solot på sin trogna Gibson för att sen växla till sin Shecter Stratakopia.

5. Fortsättningen på sagan om Sture (Werkelin-Lundström-Persson). Jag undrar hur jag kunde komma på idén att återuppliva både huvudpersonen och låten från det föregående bandet med CB&D. Att vi kör i 4/4-takt i stället för 6/4 gör att den blir segare. Ett plus dock för stämsången.

6. The Ironhorse Roll (Persson-Werkelin). Det här var Micke P:s låt och troligen hjälpte jag till lite med själva melodin eftersom mitt namn står där. Perlan gillar min sånginsats här vilket jag har svårt att förstå. Jag låter ju som en gammal gruvarbetare, men det kanske var meningen? Kul låt i alla fall!

7. Stranger (Lindqvist). Det här är min favoritlåt från de här inspelningarna. Den är nära nog perfekt och det är synd att vi inte spelade in den i riktig studio. Den blev i alla fall en bra livelåt.

8. Country Ryde (Lundström). Visst kunde Perlan spela akustisk gitarr också. En himla snygg gitarrlåt helt enkelt och det är helt solo utan pålägg!

9. With You (Lundström-Werkelin-Persson). Den här låten hade sitt ursprung med att vi spelade den gamla blueslåten Shake Your Moneymaker som vi arrade mer och mer avancerat. Till slut var den så annorlunda att det var lika bra att göra ny melodi och text. Kul!

10. Kom tillbaka (Lindqvist). Det här var helt klart den mest känslosamma låten som dessutom är verklighetsbaserad. Otroligt sorglig, men vacker.

11. Hemkomsten (Werkelin). Den här låten beskriver den märkliga känslan när man kommer hem från en lång Europaresa med sin motorcykel. Texten flippar ur lite på slutet, men jag gillar stämsången och köravsnittet i slutet!

12. Madman (Werkelin-Lundström-Persson-Lindqvist). En riffbaserad låt i gammal god stil och med en del intressanta harmonier. Min Sinatraimitation i slutet är mycket naturtrogen!

13. The Prisoner (Lindqvist). Om jag minns rätt var det meningen att det var jag som skulle sjunga den här låten, men jag var ju överlycklig att det kom in nån annan som kunde ta över sången. Låten spelades in igen i en annan konstellation drygt ett år senare. Mer om det i en annan berättelse.

14. Festen (Werkelin) / Efter festen (Werkelin-Lundström-Persson-Lindqvist). Vem har inte hamnat på fel bordsplats på en fest med människor runtomkring som man inte har nåt gemensamt med? Den här låten handlar om det. Det långa instrumentalpartiet är dels baserat på ett jam vi hade året innan och lite inspirerat av ett band som hette Stone Roses, som jag lyssnade mycket på då.

På sommaren 1991 åkte vi till Fårö för att spela in i en riktig studio för första gången. Jag såg verkligen fram emot det, men det blev inte alls som jag tänkt. Av nån anledning var inte humöret på topp hos alla. Vi gick in och rev av några låtar live i studion och Perlan fick göra lite gitarrpålägg, sen var det klart! Resultatet blev hyfsat bra ändå och det här är nog första gången de här låtarna presenteras utanför bandet. För mig var det nog här som luften började gå ur bandet och jag ägnade resten av sommaren åt att spela in helt själv i studion.

15. If I were A Carpenter (Hardin). Jag tror att arret kom från ett band som hette Chicken Shack. En låt som var kul att sjunga och, liksom resten av de här låtarna från Studio Bä Bä på Fårö, var en del av vår liverepertoar.

16. Seven And Seven Is (Lee). Röjigare än så här kan det inte bli. Jag blev lite stolt när Arthur Lee, från bandet Love, förklarade i en intervju att trummisen hade stora problem att hänga med i tempot. För det hade jag med!

17. River Deep Mountain High (Greenwich-Barry). Ganska modigt att ge sig på en gammal Phil Spectorproducerad Tina Turnerlåt, men det funkar.

18. Bad Moon Rising (Fogerty). Kul version med bra stämsång.

19. Sorry That We Have To Go (Persson-Lindqvist-Werkelin). En nyskriven egen låt mest av Micke P. Jag tror jag gjorde det mesta av texten som delvis handlar om trummisen i The Beach Boys. Här kan man höra hur duktig bassist Micke hade blivit.

Vi fortsatte på hösten 1991 och vi hade säkert en del spelningar. Parallellt började vi repa helt akustiskt (okej vi hade elbas). Vi hade snart fått ihop en helt ny akustisk repertoar och vi lyckades få en spelning på en personalfest på Siemens i Upplands Väsby någon gång på våren 1992. Perlan dök inte upp på spelningen och det här med att spela akustiskt var helt enkelt inte hans grej tror jag. Mer om detta i någon senare berättelse. Någon gång på hösten 1992 fixade Mia en spelning i Bålsta. Det var en rockbandstävling som sändes i närradion och första pris var en skivinspelning. Det finns en inspelning bevarad där ljudet inte är det bästa, men vi glöder! Vi var inte där för tävlingens skull och vi hade alldeles för få vänner där för att rösta fram oss.

20. If I Were A Carpenter (Hardin). Det kom ett störande reklaminslag precis innan solot vilket gör att den här är nedklippt. Men vilket glöd!

21. Catch A Train (Werkelin). Kul version i ett mördande tempo.

22. Stranger (Lindqvist). Märks det att jag fått låna ett trumset av ett av de andra banden med massor av roligt att slå på? Glödande bra version!

23. Pictures Of Matchstick Men (Rossi). Tillägnas Bro centrum säger jag. Det hade nyligen brunnit ner! En kul och bra version av en gammal Status Quo-låt och Micke P:s basspel är grymt bra.


Vi var bra live och borde kanske satsat lite, men det var nog ingen som tog det på så stort allvar. Man märkte tyvärr också att Perlan började ledsna. Han ville utveckla musiken lite mer med t.ex. Hammondorgel, har han berättat. Han kände en större press på att det skulle låta mer nu när vi var fyra.

Det blev några till spelningar med Twin Ryders och jag hittade en låtlista från den kanske sista spelningen från våren 1993.

Droppen för Perlan blev när vi blev vräkta från vår replokal på fritidsgården Kulan och det visade sig att vår nästa replokal i Skärsätra var mindre. Efter sommaren 1993 ombildades bandet igen och tyvärr utan Perlan. Jättetråkigt! Det sista spåret jag hittat av Twin Ryders i mina gömmor är texten till en låt från mars 1993 It's Alright som jag inte har nåt minne av alls hur den går.

Alla mina kassettband från replokalen försvann när jag fick min bil stulen innan vi flyttade till Gotland 1994.

Av Micke Werkelin

Nästa band: Studio BäBä Sång och Instrumentalensemble


Från vänster: Micke P, Micke, Mia, Perlan. Foto: Hugo Karlsson

Foto: Hugo Karlsson

Foto: Hugo Karlsson




Musikspelare

00:00 / 00:00
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.

Micke Persson

Perlan Lundström

Mia Lindqvist

Micke Werkelin