Livet på landet del 4: Lammungen

Först lite språkkunskap. På Gotland finns det inga får. De vuxna djuren, som vi på fastlandet kallar för får, heter lamm. Deras barn heter lammungar. Min morbror på Fårö (det heter således egentligen Faroy -har inget med får att göra-) hade fått en nappunge, en lammunge som övergetts av sin mamma. Ville vi ta hand om honom? Klart vi ville! Fabio, som vi döpte honom till, flyttade till oss i Lilla Mickelgårds och vi byggde ett fint hem åt honom, fint inhägnat. Men där ville inte Fabbe, som vi kallade honom, bo. Han ville vara med sin nya Husse och Matte! Han blev en utbrytarkung som gjorde allt i sin makt för att få vara med oss. Hur vi än försökte stänga in honom så stod han några minuter senare inne i vårat kök och villa ha kärlek (och mat)! Till att börja med var det här ganska mysigt, men snart började det bli ganska jobbigt för både Fabio och för oss. Han växte till sig och snart var han stor nog att åka tillbaka till sina släktingar på Fårö. Vi tog med honom i vår lilla andrabil, en Fiat Uno, genom att ta bort hatthyllan och han följde snällt med nyfiket tittande ut genom bakrutan på vår färd mot Fårö. Tyvärr gick han till slakt senare då han fortsatte med att vara utbrytarkung… Det var vår korta karriär som fårfarmare, eller snarare lammungesfarmare.