Mikael Ramel med Mats Öberg på Enzo i Visby 2005

Bakgrund

Vi förflyttar oss långt tillbaks i tiden, ända tills jag föddes. När jag kom till världen hyrde mina föräldrar ena våningen i ett hus på Lidingö. De som ägde huset hade en dotter som hette Elisabeth och kallades för Månsan. Hon var tillsammans med en kille son hette Sören Hansen. När jag var fem år flyttade vi till Skärsätra på Lidingö och jag minns att jag upptäckte att Månsan var jultomte första julen vi firade där. Jag började ana att jultomten inte fanns på riktigt. Några år senare flyttade även Månsan och Sören till Skärsätra och de kom och hälsade på ibland. När jag var tretton år berättade Sören att han var med och spelade Congas på Mikael Ramels första solo-LP. Jag var mycket musikintresserad och mycket nyfiken. Han berättade också om Fläsket Brinner och han lovade att fixa några skivor åt mig. Detta föll förmodlige i glömska och det dröjde ytterligare några år innan jag köpte Fläsket Brinners första skiva (den utan Ramel) och även Mikael Ramels första skiva "Till Dej". Den andra skivan hittade jag något år senare begagnad på skivbörsen och ungefär samtidigt kom jag över 3:e skivan och Rycker Dig I Svansen. Musiken och texterna har berört mig mycket sedan dess. Sören har jag inte sett sen jag av en slump mötte honom i en musikaffär ca 1990 när jag skulle köpa prylar till min studio jag köpt av Halkan (en studio som f.ö. Mikael Ramel använde när han spelade in En för alla). Studion hette Rockland och döptes om till Studio Bä-Bä när den hamnade på Fårö.

Den första livekonserten jag såg med Mikael Ramel var på någon slags utomhusfestival i Karlskrona 1979 där jag gjorde lumpen. Året efter såg jag Fläsket Brinner för första gången på Mosebacke (förstärkta med Claes Jansson på sång) och Mikael Ramels Musikband (senare Harru Lust) med Mikael Ramel, Bengan Dahlén på gitarr, Bruno Råberg på kontrabas och Bill Öhrström på diverse slagverk. Det var en fantastisk konsert och det är synd att detta band blev så kortlivat. Harru lust levde vidare med nya bandmedlemmar och de uppträdde med jämna mellanrum på ett ställe som hette Kristina i Gamla Stan. Jag var ofta där och det var ofta mycket bra. Tyvärr var det lite för mycket 80-talssound över de skivinspelningar som bandet gjorde, men de var mycket bra live.

Sen var det ganska tyst om Mikael Ramels musik tills hemsidan dök upp och de gamla skivorna återutgavs på CD. Jag fick kontakt med Mikael Ramel via e-post då jag bad Mikael att länka från sin hemsida till en sida jag gjort om Jaguar och hans gamla kompis från Steampacket, Rolf Scherrer. När jag flyttade sidan till att ligga under enzobar.se (hemsidan för en restaurang vi hade på Gotland) blev han nyfiken på stället och undrade om han och Mats Öberg kunde få komma och spela! Det passade ju extra bra när han just släppt sin fanstastiska skiva "Vilken Skillnad".

De kom, sågs och segrade! Nog hade konserterna jag sett förut varit bra, men så här bra har jag aldrig hört honom förut! Anledningen till att jag skriver hela den här bakgrunden är att cirkeln slöts på något märkligt sätt. Det slumpade sig så att det var jag som stod och spelade congas i andra set den andra dagen på Enzo. Det du Sören!

Att få en av mina absoluta favoriter att uppträda på Enzo som den första "importen" från fastlandet är stort. Förväntningarna var ganska höga. Jag måste dock erkänna att jag tyckte det var lite synd att han endast skulle kompas av en keyboardspelare. Men det är ju också en stor apparat att ta ett större band till Gotland. Jag blev därför glad när Mikael frågade om vi kunde ordna en basist och eventuellt en gitarrist som förstärkning till några låtar.

Jag ringde upp massor av tänkbara basister. Många var tyvärr redan bokade varav flera verkligen velat ställa upp vilket var synd. Någon hade som första fråga hur stort gaget var (vilket jag tyckte var fel första fråga så han föll bort), några verkade lite skärrade över uppdraget och bakade ur (Mikael Ramels låtar har ganska många ackord och roliga taktbyten). Tankarna hamnade till slut hos Pica Pica Orchestra som jag själv sett live och som har ett sväng som inte är helt olikt Ramels. Michel på Enzo ringde basisten Daniel Björkander och han ställde upp! Jag tipsade också Mikael om att deras trummis Erik Fritz var riktigt duktig, men Mikael var till att börja med lite tveksam.

På förmiddagen den 3:e juni spelade Mikael och Mats på Radio Gotland. Jag förstod på en gång att det här skulle bli riktigt bra. På eftermiddagen var det soundcheck och vi började prata om trummis igen. Mikael tände på idén och Erik ombads att ta med trummor till lördagens konsert. Soundchecket gick mycket bra och nu först nu förstod jag storheten i Mats Öberg. På skiva kan man ju lägga på och tricka, men här stod han med sin Nord Electro musikmaskin (han vill inte kalla det synth) och framkallade ljud som jag trodde var omöjliga att skapa live och med en i det närmaste ofattbar spelskicklighet och musikalitet. En sak som man märkte att Mats är trött på så är det frågorna om spelningen med Frank Zappa i Globen 1988. När han fick frågan för minst 20:e gången så var svaret på frågan om hur spelningen blev av: "Ja, jag gick där och handlade på Åhlens och där mötte jag Frank Zappa..." För att ni skall slippa plåga Mats med frågan så kan vi följa den här länken. >>

Alldeles innan konserten frågade Mikael om inte Erik kunde ta med sig trummorna redan denna kväll. Det visade sig tyvärr vara omöjligt då de låg utspridda lite här och var på Gotland!

Första kvällens konsert började passande med den första låten från den första skivan "Hör du på". Sen fortsatte hela första set med lite mer visbetonade låtar varav flera från den senaste skivan samt även någon instrumental låt som "Blindgånglåt (efter Käpp-Olle d.y.). Mikael Ramel var fokuserad och märkbart spelsugen och hade ett fantastiskt stöd i Mats Öberg på Nord Electro och munspel. Publiken var med på en gång och det var en mycket bra stämning. Efter några låtar i andra set dök Daniel Björkander upp. Det blev många gamla favoriter och Daniel skötte sig bra, särskilt med tanke på den relativt korta tid han haft att lära sig låtarna. I den fantastiskt fina "Respons på respons" från den senaste skivan var Daniel ute på lite hal is första kvällen, men det fixades till med en extra repetition på lördagen. Tempot i andra set ökades successivt och avslutades med favoriter som Pengar, Nå då så, Långt in i naturen och Artificiell Prana. Helhetsintrycket var mycket bra. Själv har jag sett Mikael Ramel live ett tiotalgånger från 1979 fram till mitten av 80-talet, men bättre än så här har jag aldrig sett honom.

Men det skulle ju bli en konsert på lördagen också. Skulle den bli lika bra? Efter lite extra repetitioner med trummor och congas (där jag fick vara med) såg det lovande ut. Första setet på lördagen kändes lite segare än på fredagen. Det berodde förmodligen till en del på att det var lördag. En större publik hade kommit och man hade i större utsträckning hunnit äta och dricka mer än kvällen innan. De lågmälda låtarna gick därför inte fram lika bra som kvällen innan, trots en något högre ljudvolym. Första setet var annars i stort sett samma som kvällen innan förutom att jag hoppade in på congas i Gurus att anamma. I andra set fick publiken uppenbarligen det dom ville ha. När det var dags för I morgon är en ny da hoppade Daniel upp på scenen och drog senare av en perfekt version av Respons på respons. Mitt i andra setet körde man igång Pengar. Mitt i låten, när det var dags för det instrumentala partiet, smög Erik upp på scenen och drog bort en filt över trumsetet som stått gömt i hörnet bakom scenen och jag smög upp och började spela congas. Det var sånt otroligt sväng i låten att mina händer spelade av sig själv. Det vara bara att följa med! Det blev stort publikjubel och låtar som Nå då så, Lågt in i naturen, Artificiell Prana och Flödet. Som extranummer blev det Små partiklar i min Pernod (No Particular Place To Go) och en fantastisk och oförglömlig spelning var slut. Mina fingrar var alldeles svullna dagen efter (jag hade aldrig spelat congas tidigare), men det var det värt!

Konserten var så pass bra att man undrar vilken artist som kan bräcka det här! Mikael Ramel har en kombination av fantastisk musikalitet, mycket bra låtskrivare med finurliga texter och ett stort sväng i musiken, även med små medel. Mats Öberg är en musiker som är ofattbart bra! Daniel Björkander (även på fredagen) och Erik Fritz skall ha en stor eloge till att de gjorde lördagens spelning till en riktig höjdare. Tack Mats & Mikael för en mycket lyckad helg på Enzo!

Spellistan på lördagen

Pejling
Hör du på
Sommarlov
Duo-fest (inkl "Toner")
Gurus att anamma
Jönsson med lien (fast vi spelade den faktiskt i andra set...)
Om jag vunne en miljon
Blindgånglåt (efter Käpp-Olle d.y.)
I kön på systemet
Fifteen-Love
Enastående Framtid

Märkligheten Verkligheten
Ge mig hopp (Musik: Eddie Grant)
I morron e en ny da
Lycklig ända in
Nu kommer jag till dig
Apfigur
Respons på respons
Blinde Mannen
Pengar
Nå Då Så
Långt in i naturen
Artificiell Prana
Flödet
Små Partiklar i min Pernod (Musik: Chuck Berry)