MOTO & MACCHINE - Skokloster 1994

Iden föddes när vi hade Ducatiklubbens styrelse i Stockholm i mitten av 80-talet. Iden var enkel, en Italienträff med både motorcyklar och bilar, men tog lång tid att genomföra. 1987 tog vi första steget och ordnade en Italienträff för motorcyklar på Lida friluftsgård utanför Stockholm. Succén var inte enorm, men det dök i alla fall upp ett 20 tal Ducati, 10 Moto Guzzi och bara en Laverda. Vad som däremot kom var regnet!

Åren gick och vi hade en improviserad Italienträff för motorcyklar i ett antal år i maj vid Skokloster utanför Stockholm. Hela tiden fanns det i bakhuvudet att bjuda in bilar också. Tanken blev allt starkare sedan jag själv började åka Alfa Romeo och blev medlem i Alfaklubben. Det fanns ju också en hel del samband mellan italienska bilar och motorcyklar. De är vackra att se på, har en otroligt fin mekanik och hade tidigare inte världens bästa detaljkvalitet. Både Alfa och Ducati var tidigare statsägt och såldes ungefär samtidigt till privata ägare (Fiat respektive Cagiva). Ducati gjorde dieselmotorer till Alfa Romeo. Ducati monterade ihop Ferraris V8:a till Lancia Thema. Ferrari hjälpte Ducati och Cagiva att ta fram den nya 4 cylindriga 750:n som senare kom att heta MV Agusta. Ducati hade då ett samarbete med Ferrari att ta fram en Vl2:a för F1 med tvångsstyrda ventiler (Desmo) som dock aldrig kom ut på tävlingsbanor vad jag vet. Laverdas vackra V6:a från slutet av 70-talet var konstruerad av Giulio Alferi från Maserati. Fiat ägde Piaggio och därmed även Gilera, Puch och Vespa. Fiat ägde redan då det mesta av den italienska bilindustrin (Alfa, Lancia, Maserati, Autobianchi). Maserati hade en tändstiftsfabrik som tillverkade motorcyklar under 50-talet. Listan kunde göras lång.

Planering

Jag hade avsagt mig alla uppdrag i Ducatiklubben året innan med bl.a. tidningen Cucciolo. I den vevan kom den vackra tanken fram att samla alla italienska fordon till en träff. Trots att intresset för motorcyklar under vintern varit lågt, lyckades jag entusiasmera mig själv till att skicka ut ett brev till alla italienska märkesklubbar, mc-tidningar och biltidningar om en träff i Skokloster den l:a maj. Tanken var att ordna en träff utan arrangemang, helt på italienskt vis med andra ord. Efter ett par dagar kom det respons från oväntat håll. Robban Petersson från tidningen Automobil, en fantastiskt bra biltidning som jag smygläst i flera år, hörde av sig och sa att iden var jättebra. Men, samma ide fanns också hos några bilklubbar. De hade dock tänkt sig en träff för max 60 personer den 7:e maj med italiensk middag i Italienska Arbetarklubbens kåk vid Atlas Copco i Nacka. Robban kallade till möte på redaktionen den 15:e februari. Det var bara att styra in den gamla 33:an till Kungsholmen. Där samlades sex personer. Förutom Robban och jag själv fanns där: Bengt Dieden från Alfaklubben och Maseratiklubben, Claes Bergquist från Lanciaklubben och Maseratiklubben (tror jag), Bengt Gustavsson från Lanciaklubben och Ennio Pesce, en italienare som jobbade på Trygg Hansa och som kunde tänkas hjälpa till med någon form av sponsring. Det blev en lång diskussion på kvällen för att enas om en av de tänkta träffarna. Det svängde fram och tillbaka mellan mitt och deras förslag. På italienskt vis kunde vi inte enas utan beslöt oss för att ha båda träffarna! Skokloster skulle bli öppet för alla och träffen helgen efter skulle vara för ett antal representanter från varje klubb för att diskutera fortsatt samarbete samt nästa års Moto & Macchine.

Iden blev verklighet

1:a maj närmade sig med stormsteg. Hojarna besiktigades och det värsta vägsaltet spolades av 33:an som motvilligt visade upp vinterns angrepp på den tidigare metallicgröna lacken. Jag lyckades att få extrachaufförer till Alfan och 750:n och körde själv min gamla Ducati 350 Scrambler till träffen. Valborgsmässoafton hade bjudit på hällregn. Nu öste solskenet ned, men det var bara några få plusgrader. Under min färd till träffen funderade jag mycket på hur många det skulle komma. Skulle det komma någon Ferrari? Hur mycket fordon skulle det komma? Jag tänkte också på sundsvallskillen på en Ducati Darmah som ringt ett antal gånger under lördagen. Först hade hans tänkta värdinna för vistelsen i Stockholm inte varit hemma vilket tvingade honom att sova under bar himmel på en parkbänk under en bro i Solna. Sen hade batteriet lagt av. Han lämnade in batteriet på en mack för laddning och begav sig till Sergels Torg. När han skulle hämta ut pengar ur bankomaten blev han rånad på alla pengar samt bankomatkort! Skulle han ta sig ut till träffen? Hade det ordnat sig? Scramblern går inte fort, så det var en hel del man hann tänka innan man styrde in framför motormuseet i Skokloster. Det strömmade in motorcyklar och bilar. Det blev en precis lagom succé.

Jag räknade inte men uppskattar att det kom ett femtontal Ferrari, ett tjugotal Alfor, ca fem Lancia samt ett antal Maserati, Fiat X 1/9 samt några enstaka Lamborghini, Fiat Dino och Fiat 500/600. På motorcykelsidan var Ducati i stormande majoritet med ett 40-tal hojar.

Det fanns ett 20-tal Guzzi och några få Laverda samt en Gilera 300 twin och en Mosquito påbängsmoppe. Sammanlagt fanns det uppskattningsvis ca 100 italienska fordon. Inte illa! Vi hade förhoppningar om att detta skulle bli en tradition. Sundsvallskillen dök upp så småningom men hade fått ytterligare problem med batteriet!

Den 7:e maj var det dags för träffen på Italienska Klubben som låg i en barack nära Atlas Copco i Nacka. Den användes till att börja med av de många italienare som arbetade på fabriken. 1994 var det en samlingsplats för många italienare i Stockholm. Man hade till och med fullständiga vin och spriträttigheter. Ett tjugotal personer från Ducati-, Moto Guzzi-, Maserati-, Lancia-, och Alfaklubben samlades till en god italiensk middag.

Samtidigt bjöds på provkörning av den då nya Fiat Punto! Det diskuterades italienska bilar och motorcyklar av alla slag samt intressanta tekniska lösningar. Det skvallrades om en krockad F40 mitt i Stockholm (!), en hembygd F40 med Porsche V8 (! !). Det diskuterades om Ferrari har desmodromiska ventiler i nya F1 bilen samt om Sennas tragiska dödsolycka på Monza vilken inträffade samma dag som Moto & Macchine. Maten var god liksom stämningen. En mycket lyckad avslutning på något som ledde till ett ökat samarbete mellan klubbarna. När kvällen var slut var det bara att betala notan till Fabbe som fixade den goda maten på italienska klubben. Vi fick skramla ihop lite pengar för Guzziklubbens medlemmar som smitit utan att betala för drycken!

Att detta skulle bli en tradition var mer än vad jag vågat hoppats på. Träffarna den 1:a maj vid Skokloster fortsatte varje år fram till 2015, alltså 22 gånger i hela 21 år! Sen flyttade man till Wenngarns slott några år för att 2018 vara tillbaka vid Skokloster.

1994


Efter första Skoklosterträffen flyttade jag till Gotland och jag tänkte inte så mycket på Skoklosterträffen. Det blev familj, hus med stor tomt, tillbyggnad av hus och allt annat som gör att motorintresset får stå tillbaka lite. Eller ganska mycket när jag tänker efter. Jag fortsatte dock att åka Alfa Romeo. 33:an byttes mot en 164:a som byttes mot en 156:a som hängde med i många år.

Någon gång i mitten av 00-talet läste jag att träffen fortfarande existerade och efter att ha flyttat till Nyköping 2007 har jag besökt träffen ganska frekvent. 2019 var det 25 år sen jag såg till att den första träffen blev av. Därför har jag lagt till bilder från 2019. När jag la till bildtexter till de gamla bilderna tog jag hjälp av bilregisterdata och man kan konstatera att många bilar inte finns registrerade i Sverige längre. En bil som med säkerhet vat med 1994 och 2019 var en Fiat 600 Multipla.

2019